Utbildningsdagarna för Gemensamt Ansvar 2020 i Teams 

Coronaläget har förvärrats på olika håll i landet. Insamlingen Gemensamt Ansvar vill agera ansvarsfullt och se till att insamlingsverksamheten inte förvärrar coronaläget.

På grund av rådande omständigheter har vi beslutat att alla utbildningsdagar för Gemensamt Ansvar 2020 hålls via Teams. Församlingarna kan om de så vill samla små grupper för att följa utbildningsdagarna på nätet. Det är viktigt att iaktta säkerhetsföreskrifterna också på dessa sammankomster.

Utbildningsdagarnas producent Tiina Putkinen tar kontakt med de stift som ska få utbildningen via Teams, fr.o.m. 19.10 då hon är tillbaka från sin semester. Om ni har brådskande frågor kan ni också vända er till insamlingschefen.

Producent Tiina Putkinen (fr.o.m. 19.10.2020), t. 040 358 2825
tiina.putkinen@kirkkopalvelut.fi

Insamlingschef Tapio Pajunen, t. 0400 870 041
tapio.pajunen@kirkkopalvelut.fi

 

Gemensamt Ansvar 2021 fokuserar på de äldres ekonomiska trångmål

Äldre människor både i Finland och ute i världen har av olika orsaker drabbats av fattigdom. Intäkterna från insamlingen Gemensamt Ansvar 2021 går till äldre personer i ekonomiskt trångmål både i Finland och ute i världen. Insamlingen börjar 7.2.2021.

Mindre bemedlade äldre har ofta hamnat i ett läge där svårigheterna tornar upp sig. Fattigdomen leder lätt till problem med hälsan, social isolering, ensamhet och digital marginalisering.

Faktorer som kan leda till fattigdom i pensionsåldern är bland annat att man hamnat utanför arbetslivet, varit hemmamamma, arbetsoförmögen, långtidsarbetslös, haft låg lön – eller en kombination av alla dessa. Andra orsaker kan vara dyrt boende, nedärvd fattigdom, psykisk ohälsa eller många överraskande faktorer.

I Finland ser fattigdomen bland de äldre annorlunda ut på olika håll i landet. Också sätten att avhjälpa problemen varierar. 40 procent av våra pensionärer får mindre än 1 250 euro per månad i pension. Den bistra verkligheten är att den största enskilda kundgruppen som behöver församlingarnas mathjälp är mindre bemedlade äldre.

Äldre får hjälp via församlingens diakoniarbete

20 procent av varje församlings insamlingsintäkter blir kvar i församlingen och kan användas för att hjälpa äldre människor i det egna församlingsområdet ur deras trångmål.

Kyrkans diakonifond, som är den ena riksomfattande mottagaren av intäkterna i insamlingen Gemensamt Ansvar, använder sin andel på 10 procent till att ge äldre personer ekonomiskt stöd och höja deras livskvalitet. Ansökningarna om understöd via diakonifonden görs via lokalförsamlingarnas diakoniarbete där man känner till hjälpbehovet och personligen träffar varje hjälpbehövande.

Den andra riksomfattande intäktsmottagaren är Seurakuntaopistos nätverk av folkhögskolor som kommer att ordna kostnadsfri utbildning i ekonomiförvaltning och träning i digitala färdigheter för äldre från och med år 2022.

I fjärran är behovet ännu större än hos oss

För insamlingen Gemensamt Ansvar är det viktigt att stödja hjälpbehövande både i Finland och ute i världen. Av intäkterna riktas över hälften, 60 procent, till utvecklingsländer via Kyrkans Utlandshjälps katastroffond. Insamlingsintäkterna 2021 används för att ge äldre personer möjlighet till en värdig ålderdom genom att hjälpa de mest utsatta grupperna, åldringar och familjer, som råkat i nöd på grund av katastrofer och konflikter. Uganda är det land som används som exempel inom den internationella diakonin, men hjälpen riktas enligt behov till över tio länder.

#gemensamtansvar2021

Gemensamt Ansvar är en av de största årliga medborgarinsamlingarna som ordnas i Finland och en folkrörelse för kärlek till nästan, som har ordnats sedan 1950. Insamlingen hjälper nödställda oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse, både i Finland och utomlands. 60 % av insamlingsintäkterna styrs årligen till katastrofhjälp via Kyrkans Utlandshjälp.

20 % av insamlingsintäkterna fördelas mellan finländska specialändamål: hälften går till Kyrkans diakonifond för att tillsammans med lokalförsamlingarna hjälpa de mest utsatta äldre, andra hälften till Seurakuntaopistos nätverk av folkhögskolor, som kommer att ordna kostnadsfri träning i digitala färdigheter för mindre bemedlade äldre från och med år 2022. 20 % av insamlingsintäkterna riktas via lokalförsamlingarna till stöd för lokala äldre eller till diakoniunderstöd.

Beskyddare för insamlingen är republikens president och förman för insamlingen 2021 är biskop Matti Repo. 

President Niinistö: Att stödja föräldraskapet är ett verkningsfullt, förebyggande barnskyddsarbete

Republikens president Sauli Niinistös tal vid öppnandet av insamlingen Gemensamt Ansvar 2020 den 2 februari 2020

─ Genom tjänster som erbjuds med låg tröskel stöds föräldraskapet om behovet av stöd förblir outtalat. Hur kan vi uppmuntra föräldrarna att ta upp behovet av hjälp i tillräckligt god tid? Vem som helst kan behöva stöd oberoende av bakgrund eller ekonomisk ställning.

Läs president Niinistös tal eller titta på det i Yle Arenan.

Gemensamt Ansvar 2020 stöder föräldraskapet i Finland och i världens katastrofområden

Gemensamt Ansvar 2020 utför förebyggande barnskyddsarbete genom att stödja föräldraskapet i Finland och i världens katastrofområden. Insamlingen startar söndag 2.2.2020. I Finland används medel från insamlingen för föräldrastöd i samarbete med Mannerheims Barnskyddsförbund och Rädda Barnen rf. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram i världens katastrofområden.

När föräldern mår bra mår också barnet bra. Undersökningar visar att en positiv relation mellan barn och förälder främjar barnets utveckling som helhet.

Om föräldern är ensam och stressad och lider brist på socialt stöd utgör det riskfaktorer för barnets positiva utveckling. Trots att föräldrarna behöver hjälp upplever många att de får alltför lite socialt stöd och hjälp i de utmaningar som föräldraskapet medför.  Å andra sidan visar undersökningar av föräldrarnas stress att socialt stöd hjälper föräldrarna och främjar hela familjens hälsa i synnerhet när familjen har utmaningar i sin vardag.

– Att stödja föräldraskapet är en uppgift för oss alla gemensamt, framhåller ärkebiskop Tapio Luoma som är förman för insamlingen.

En undersökning av fyraåringars hälsa, välbefinnande och tjänster visade att nästan alla föräldrar gärna vill ha stöd av yrkesfolk inom tjänsterna för barnfamiljer, men att de ofta låter bli att föra fram sitt hjälpbehov. Så är det framför allt om hjälpbehovet har att göra med förälderns egen ork. En ytterligare utmaning är att stödet till föräldrarna minskar avsevärt när barnen kommer upp i skolåldern.

Familjerna i Finland kämpar på alltför ensamma

I vår kultur har vi en stark tradition av att man ska klara sig själv, och vi utgår från att föräldrarna reder sig utan hjälp. – Så ska det inte vara! Att vara förälder är världens viktigaste arbete och i det ska man få stöd i tid, betonar Gemensamt Ansvars insamlingschef Tapio Pajunen.

40 procent av intäkterna från årets Gemensamt Ansvar stannar i Finland. Hälften av denna andel används för föräldrastödjande insatser i församlingarna.

Den andra hälften av de intäkter som stannar i hemlandet används på olika håll i Finland för tröskelfria stödinsatser för att stärka relationen mellan barn och förälder. Stödverksamheten sker i samarbete med Mannerheims Barnskyddsförbund och Rädda Barnen rf. Stödformerna inleds från och med början av 2021.

– Det stöd som kommer från Gemensamt Ansvar kan vara till exempel kamratstöd för föräldrar, möjlighet till en gemensam familjehobby eller en trygg vuxen som stöttar överbelastade familjer, berättar generalsekreterare Hanna Markkula-Kivisilta från Rädda Barnen rf.

Även Milla Kalliomaa som är generalsekreterare för Mannerheims Barnskyddsförbund, den andra nationella samarbetspartnern, anser att föräldraskapet är ett viktigt insamlingsobjekt.  I synnerhet efterfrågas flera lågtröskelinsatser till stöd för föräldrarna i vardagen.

–   En av de största utmaningarna för föräldrarna är ensamhet. Det är möjligt att klara många slags utmaningar i vardagen om man har fungerande nätverk samt stöd av vänner och närstående. Med medel från Gemensamt Ansvar vill vi skapa platser där det ömsesidiga stödet mellan barn och familjer förstärks.

I Nepal tryggar föräldrarnas arbete barnens skolgång

60 procent av insamlingsintäkterna styrs till internationellt bistånd via Kyrkans Utlandshjälps katastroffond. Utomlands är det livsviktigt att stödja föräldrarna och familjerna till exempel i områden som är utsatta för naturkatastrofer och på flyktingläger där föräldrarna är tvungna att fokusera på att klara sig och skaffa försörjning.

– När föräldrarna kan försörja sig tryggar det också barnens skolgång. I utsatta förhållanden ger skolgång och arbete familjerna kontinuitet och trygghet, säger Jouni Hemberg, verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp.

I världens katastrofområden styrs medel från Gemensamt Ansvar 2020 särskilt till kvinnor och mammor så att de kan få utbildning och möjligheter att försörja sig. Ett exempel vart hjälpen inriktas är det arbete som Kyrkans Utlandshjälp gör för att främja småföretagande i fattiga områden i Nepal.

År 2020 firar Gemensamt Ansvar att det gått 70 år sedan verksamheten startade år 1950.

NÄRMARE INFORMATION:

gemensamtansvar.fi

Förmånstagarorganisationernas nuvarande tjänster till familjer, föräldrar, barn och unga hittas på följande adresser: mll.fi och pelastakaalapset.fi. Läs mera om Kyrkans Utlandshjälp.

I Kyrktjänsts bildbank finns bildmaterial och Gemensamt Ansvar-logon som fritt kan laddas ned:

I Kyrkans Utlandshjälps bildbank finns foton från Gemensamt Ansvars exempelland Nepal, vilka fritt kan laddas ned:

Gemensamt Ansvar är en folkrörelse för kärlek till nästan, som har ordnats sedan 1950, och en av de största årliga medborgarinsamlingarna som ordnas i Finland. Insamlingen hjälper nödställda oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse, både i Finland och utomlands. 60 % av insamlingsintäkterna styrs årligen till katastrofhjälp via Kyrkans Utlandshjälp. 40 % av intäkterna stannar i Finland. Hälften av den andel som stannar i Finland används för föräldrastödjande åtgärder genom ett projekt som startar 2021. Mannerheims Barnskyddsförbund och Rädda Barnen rf är nationella samarbetspartner i projektet. Den andra hälften av den andel som stannar i hemlandet används via den insamlande församlingen för lokala insatser för att stödja föräldraskapet. Beskyddare för insamlingen är republikens president och förman för insamlingen 2020 är ärkebiskop Tapio Luoma. 

Gemensamt ansvar på tv

Insamlingens öppningsgudstjänst i Åbo domkyrka sänds på Yle TV1 söndag 2.2.2020 klockan 10. Republikens president Sauli Niinistö håller insamlingens öppningstal som sänds på Yle TV1 2.2.2020 och på Radio Suomi kl. 12.00.

Gemensamt Ansvars tv-dokumentärer, som berättar om föräldraskapets utmaningar i Finland och Nepal, kan ses fr.o.m. 3.2 på yhteisvastuu.fi.

Gemensamt Ansvar på sociala medier

#yhteisvastuu
#sinäriität2020
#minäkannanyhteisvastuuta

#gemensamtansvar
#duräckertill2020
#jagbärgemensamtansvar

President Niinistö: Rätten till utbildning är en mänsklig rättighet

Republikens president Sauli Niinistös tal vid öppnandet av insamlingen Gemensamt Ansvar 2019 den 3 februari 2019

─ Utbildning förändrar världen. Det betyder ett bättre liv för enskilda individer, välfärd för hela länder och utveckling för hela mänskligheten. Alla ska ha samma reella, faktiska möjlighet. Möjlighet att utbilda sig och på det sättet bli delaktig i vårt samhälle. Det måste vi hålla fast vid.

Läs president Niinistös tal eller titta på det i Yle Areena.

Gemensamt Ansvar 2019: Unga har rätt att studera

Utbildning öppnar dörrar – medan brist på utbildning stänger dem. Alla i Finland har inte längre råd att gå den utbildning på andra stadiet som de önskar, men utan utbildning är det svårt att få jobb. Också i världens mest sköra länder är fattigdom det största hindret för skolgång. Gemensamt Ansvar 2019 stöder barns och ungas utbildning i Finland och i världens katastrofområden. Insamlingen startar söndag 3.2.2019.

I Finland cirka 120 000 barn och unga lever i familjer med små inkomster. För många unga riskerar drömyrket förbli just en dröm om familjen inte har råd med de kostnader som studierna medför, såsom dator, läroböcker eller de verktyg och redskap som behövs för yrkesstudier.

I världens värst drabbade katastrofområden har många barn och unga förlorat nästan allt som är välbekant och tryggt när de blivit tvungna att fly undan naturkatastrofer och konflikter. Framtiden ser hopplös ut och ens egen betydelse i världen är höljd i dimma när man blir tvungen att avbryta skolgången. Förändrade klimatförhållanden försvårar också matproduktionen, boskapsskötseln samt barnens och de ungas skolgång när familjerna blir tvungna att flytta efter vatten och färsk betesmark. Utbildning möjliggör nya utkomstmöjligheter i svåra omständigheter.

− Att vara utestängd från utbildning och se sina drömmar krossas är en djup tragedi för den enskilda individen, men också en avsevärd ekonomisk utmaning för hela samhället. Vi måste realisera 16 § i grundlagen och brist på medel borde inte få hindra någon ung människa från att studera, säger Tapio Pajunen, insamlingschef för Gemensamt Ansvar.

– Såväl i Finland som i katastrofernas centrum hänger framtiden på vilka möjligheter som erbjuds framförallt unga. Genom att beakta de unga bygger vi vår framtid, påminner biskopen i Lappo stift Simo Peura.

Hjälp med anskaffning av studiematerial

I Finland används medel från Gemensamt Ansvar 2019 till mindre bemedlade barns och ungas studier, till exempel genom att hjälpa till med anskaffningen av avgiftsbelagt studiematerial via Kyrkans diakonifond. Understöd från diakonifonden används också för att stödja människor som av olika anledningar lever i en svår situation. De insamlade medlen används också för mångsidigt hjälparbete via de lokala församlingarna.

Utomlands används medel från Gemensamt Ansvar för att hjälpa de allra mest utsatta männi-skorna som befinner sig i nödsituationer till följd av olika katastrofer och konflikter, i år i synnerhet unga människor. Med insamlingsmedlen hjälper man barn som blivit tvungna att avbryta sin skol-gång att återgå till skolan, delar ut skol- och hygienartiklar samt hjälper till med skolavgifter. Med tanke på avlägset belägna områden utbildas fler kompetenta lärare och byggs trygga skolor. Kyrkans utlandshjälp ser till att hjälpen når fram.

Närmare information:

Tapio Pajunen, insamlingschef, Gemensamt Ansvar, tapio.pajunen@yhteisvastuu.fi, tfn 0400 870 041

Gemensamt Ansvar en folkrörelse för kärlek till nästan och den evangelisk-lutherska kyrkans årliga storinsamling, som hjälper nödställda i Finland och u-länderna, oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse. Insamlingens beskyddare är republikens president. Av intäkterna går 60 % via Kyrkans Utlandshjälp till katastrofhjälp, 20 % förmedlas via Kyrkans diakonifond i form av ekonomiska bidrag till människor i ekonomisk nöd i Finland och 20 % går till hjälparbete som församlingarna utför.

Gemensamt Ansvar på tv

Insamlingens öppningsgudstjänst från Alavus kyrka sänds i Yle TV1 söndag 3.2.2019 kl. 10. Öppningstalet hålls av republikens presidents och sänds i Yle TV1 3.2 kl. 12.

Gemensamt Ansvars tv-dokumentärer, där människor från Finland och Kenya berättar om betydelsen av utbildning kan ses från och med 3.2 på adressen yhteisvastuu.fi. Gemensamt Ansvar finns på sociala medier under #gemensamt ansvar #dumellerfattig samt på finska under #yhteisvastuu, #tyhmävaiköyhä.

Bättre i skolan än hemma

14-åriga Elijah Namenyen Lolemwo tog senaste vår examen från grundskolan samtidigt som sin äldre bror. ─ Jag blev tvungen att berätta för pojkarna att jag inte på något sätt kunde få ihop pengar så att de båda kunde fortsätta studera på gymnasiet. Jag blev tvungen att välja och jag tänkte att den äldsta sonen stod först i tur, berättar Elijahs mamma Teresia Aliper.

Elijahs bror började på gymnasiet i höstas och Elijah blev uppmanad av sin mamma att gå tillbaka till sin gamla skola.  ─ Jag tycker det är bättre att pojken är i skolan och inte bara här hemma.

Elijah började om i sjätte klass och det verkar inte bekomma honom. – Studierna är nu lättare eftersom jag redan har gått igenom de här sakerna en gång.

Elijahs familj fick tidigare sin försörjning från boskapsuppfödning, liksom nästan alla invånare i den mycket fattiga Turkana-provinsen i nordvästra Kenya. Men familjen förlorade alla sina djur till boskapstjuvar. ─ De dödade också min man och jag blev ensam med fem barn. Då beslöt jag mig för att flytta närmare staden, berättar Teresia.

Elijah minns att fadern inte tyckte om tanken på att barnen skulle gå i skola. ─ Han sa att något hemskt kommer att hända oss om vi går i skolan. Pappa hade velat att jag skulle ha vallat djur. Men mamma krävde att jag måste gå i skola, minns Elijah.

Brytningstiden mellan en traditionell herdekultur och en världsbild som värderar utbildning syns mycket tydligt i regionen. Torka till följd av klimatförändringen har gjort boskapsuppfödning till en mycket osäker näring. Det finns inte tillräckligt med vatten och färskt bete för djuren och de svälter därför ihjäl. Kor och getter producerar inte längre mjölk som förut och man kan inte äta köttet från ett djur som dött. Många föräldrar ser utbildning som det enda sättet för barn och unga har att klara sig och få ett bättre liv.

Elijahs mamma beskriver sonen som flitig och intelligent. ─ Jag kan inte komma ihåg att han någonsin skulle ha misslyckats i ett prov. Att göra sammanfattningar och repetera saker hjälper en att minnas, säger Elijah. − Eftersom vi inte har el hemma försöker jag se till att ta mig tid och hinna göra läxorna före solnedgången.

Eftersom brodern studerar vid en internatskola har Elijah som familjens äldsta barn ett stort ansvar. Före och efter skolan hjälper Elijah sin mamma med hushållsarbetet, han hämtar vatten och letar efter ved. Vedförsäljning är familjens enda inkomstkälla. Dessutom hämtar han vatten åt en annan familj mot en liten ersättning.

Elijah gillar samhällslära och skulle en dag vilja arbeta som lärare. – Jag tror att jag skulle få barnen att förstå saker och jag kan också hålla disciplin i klassen. Om det blir ledig tid över brukar Elijah spela fotboll med sina kompisar i den uttorkade flodfåran.

Mamman har tre levnadsregler för sina barn. Förlita er på Guds hjälp, studera flitigt så att ni får ett bra jobb och skada aldrig någon annan.

Foto: Tatu Blomqvist / FCA

Drömyrket sprider ljus i livet

Oonas barndom var inte lätt. Mamman var likgiltig och frånvarande och behandlade inte sina barn väl. Det rådde brist på allt och hungern var närvarande så gott som dagligen. – Man fick inte själv ta någonting ur kylskåpet och många gånger blev jag tvungen att stå i brödkö, eftersom det inte fanns några andra alternativ, berättar Oona.

Ända sedan Oona var liten var hon strängt förbjuden att berätta något om sina hemförhållanden för någon utomstående. – Ingen märkte vår nöd för vi var snälla och skötsamma och vi störde ingen. Det var först i gymnasiet som Oona vågade sig till skolpsykologen och så småningom började berätta om sitt liv.

Psykologen ansåg att en barnskyddsanmälan måste göras och med barnskyddets hjälp fick Oona möjlighet att stå på egna ben. Hon fann sin framtidsdröm: att träna djur. Studierna för yrkesexamen krävde dock arbetslivserfarenhet eller avläggandet av en avgiftsbelagd förberedande utbildning.

Oonas dröm om att bli djurtränare hade kunnat förbli bara en dröm om hon inte hade fått bidrag för den förberedande utbildningen via församlingens diakoniarbete. – Jag är väldigt, väldigt tacksam för den hjälp jag har fått från församlingen. Det har gjort att jag kunnat få mitt drömyrke och det ljus jag nu har i min vardag.

Foto: Ville Räty / Kuutti Rocks Oy

 

Bettys stora hjärta

I nordvästra Kenya i området Turkana bor 16-åriga Betty Akori Lochondo som ensam tar hand om sin gamla mormor och sin 3-åriga son. – Mormor har uppfostrat mig och hon är som en mamma för mig. Min egen familj behandlade mig inte väl, säger Betty. Mormors hydda står på sned och håller nästan på att rasa ihop, men Betty försöker sitt bästa.

På morgonen tvättar hon sin son och hjälper sin mormor med morgonbestyren. Om de har något att äta förbereder Betty en liten måltid innan hon går till skolan. – Min mamma tar ibland hand om min son när jag är i skolan, men Brighton är också så fäst vid mormor att han gärna är med henne. Mormors ben bär inte längre, men kusinerna som bor i närheten hjälper mormor om dagarna med att ta hand om pojken.

– Under skolloven arbetar jag så mycket som möjligt för att kunna ta hand om min familj. Under skolåret är det svårare. Om vi inte har något så försöker jag också hitta något litet arbete om kvällarna. Jag tvättar kläder eller lagar mat åt andra människor och det får jag lite pengar för. Betty tycker om matlagning. Om hon inte skulle behöva tänka på pengar skulle hon tillreda en måltid av spagetti och höna.

Mormor Namoe Jalinga beskriver Betty som väldigt omtänksam. När den heta sanden bränner mormors fot lägger Betty sin egen sandal under den. När mormor är trött lyfter flickan henne i sina armar, hjälper henne att lägga sig ner och erbjuder vatten. Hon talar tydligt och med högre röst så att mormor ska höra bättre. En större ömhet är svår att föreställa sig.

Enligt områdets nomadtraditioner gifte sig Betty väldigt ung. Mannen behandlade henne dåligt och Betty återvände till sin mormor. – När jag fick ett barn trodde jag att jag var vuxen. Lärarna i min nuvarande skola övertalade mig ändå att återvända till skolan, säger Betty. – Jag är bara i femte klass i grundskolan, men de sa att åldern inte har någon betydelse. Huvudsaken är   att du återvänder till skolan och koncentrerar dig på att lära dig.

Det har Betty försökt göra. Mest tycker hon om matematik och eftersom hon är en effektiv elev hinner hon oftast göra läxorna redan under skoldagen på de längre rasterna.

– I skolan upplever jag att samtalen på tu man hand med de kvinnliga lärarna är det allra viktigaste. De uppmuntrar mig att försöka mitt bästa och att fortsätta skolgången så att jag ska kunna uppnå mina drömmar. I framtiden vill jag arbeta som lärare. Inne i den lutande hyddan har den lilla pojken Brighton kurat ihop sig i mormors famn.

Foto: Tatu Blomqvist / FCA

Gemensamt Ansvar ger nödhjälp till hungriga

Finländarna donerade i år 3 138 702,14 euro till insamlingen Gemensamt Ansvar. Med dessa medel bekämpas hunger och fattigdom i Finland och i världens konfliktområden.

– Finland är ett land med goda människor. Finländarna vill stöda hjälpbehövande medmänniskor både nära och fjärran. Ingen människa borde dock vara beroende av andras barmhärtighet för att klara av sin vardag. Dessutom behövs kraftiga samhälleliga insatser. Hungern måste synliggöras, säger Tapio Pajunen, insamlingschef för Gemensamt Ansvar.

(mer…)

Gemensamt Ansvar 2018: Alla har rätt till tillräcklig näring

Det dagliga brödet är en grundförutsättning för ett människovärdigt liv. För miljontals människor är den bistra verkligheten dock den att det inte finns tillräckligt med mat. Gemensamt Ansvar 2018 bekämpar hunger och fattigdom i Finland och i världens katastrofområden. Insamlingen startar söndag 4.2.2018.

I Finland har 470 000 människor så låga inkomster att de inte räcker till för en skälig minimikonsumtion. Också minsta lilla överraskande eller avvikande händelse i vardagen kan få livet att spåra ur och kan tvinga människorna att fatta beslut som känns omöjliga, t.ex. ska man betala räkningar, ta hand om sin hälsa eller köpa mat.

I Afrika och Mellanöstern lever över 20 miljoner människor på svältgränsen. Det kan vara omöjligt att få tag på mat på grund av krig eller ständiga oroligheter. De förändrade klimatförhållandena försvårar också matproduktionen. Exempelvis i Sydsudan har fyra miljoner människor flytt från inbördeskrig sedan sommaren 2016, en del inom landet och en del till angränsande stater. Det handlar om Afrikas största flyktingkris sedan folkmodet i Rwanda. Krigstillståndet har lett till en akut matkris i landet som inte visar några tecken på att mattas av. Familjerna har inte möjlighet att sköta sina odlingar, det är svårt att få produkterna transporterade till försäljning och matpriserna har blivit skyhöga. Mer än en miljon sydsudaneser har flytt till Uganda, där det är svårt att garantera ens humanitära minimibehov för de väldiga människomassorna, och matransonerna har redan halverats två gånger.

− I Finland har vi redan i decennier varit tvungna att bevittna långa brödköer. Det vanligaste orsaken till att man blir tvungen att förlita sig på brödköer och utomstående mathjälp är att den köpkraft som utkomstskyddet ger inte är tillräcklig. Det är en nationell skam att de allra sämst lottade är beroende av välgörenhet för att klara sin vardag, säger Tapio Pajunen som är insamlingschef för Gemensamt Ansvar.

– Hunger är inte en oundviklighet som likt ödet drabbar vissa människor. Det rör sig om ett problem som kan lösas. Det finns tillräckligt med mat i världen och den kan fås ut till alla. Alla människor överallt i världen har rätt till ett gott liv och människovärde. Det dagliga brödet är en grundförutsättning för ett människovärdigt liv. Ingen klarar sig utan mat, påminner Seppo Häkkinen, biskop i St Michel och förman för insamlingen Gemensamt Ansvar 2018.

Nödhjälp för hungriga

I Finland används medel från insamlingen för att i samarbete med Kyrkans diakonifond och lokala församlingar stödja människor i ekonomiskt trångmål. Ur diakonifonden kan människor som hamnat i oskäliga svårigheter till följd av sjukdom, långvarig arbetslöshet eller en oväntad livssituation beviljas bidrag. I församlingarna kan man med hjälp av de medel som samlats in under Gemensamt Ansvar ge akut hjälp i mindre bemedlade människors vardag, till exempel i form av mathjälp.

Utomlands används medel från Gemensamt Ansvar för att hjälpa de allra mest utsatta människorna som befinner sig i nödsituationer till följd av olika katastrofer och konflikter. De garanteras bland annat tillgång till tillräcklig näring och rent vatten samt möjlighet till hälsovård, inkvartering, skolgång för barnen och utbildning som förbättrar familjernas utkomst. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram.

Närmare information:

Tapio Pajunen, insamlingschef, Gemensamt Ansvar, tapio.pajunen@yhteisvastuu.fi,
tfn 0400 870 041

Gemensamt Ansvar är en folkrörelse för kärlek till nästan och en av de största årliga medborgarinsamlingarna som ordnas i Finland. Insamlingen hjälper nödställda oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse. Beskyddare för insamlingen är republikens president. Av intäkterna från insamlingen går 60 % via Kyrkans Utlandshjälp till katastrofhjälp, 20 % förmedlas via Kyrkans diakonifond i form av ekonomiska bidrag till människor i ekonomisk nöd i Finland och 20 % går till hjälparbete som församlingarna utför.

Gemensamt Ansvar på tv

Insamlingens öppningsgudstjänst hålls i Elimä kyrka och sänds i Yle TV1 söndagen 4.2.2018 kl. 10. Republikens president håller ett öppningstal som sänds i Yle TV1 4.2. kl. 12.

Gemensamt Ansvars tv-dokumentärer om finländare som gått igenom svåra livssituationer och fått mathjälp och om vardagen för flyktingarna i Sydsudan kan ses från och med 4.2 på yhteisvastuu.fi.

Gemensamt ansvar finns på sociala medier #yhteisvastuu  #gemensamtansvar, #ruokatrendit2018 #mattrender2018.

Medel från Gemensamt Ansvar bidrar till att motverka människohandel

I år donerade finländarna 3 058 808,95 euro till insamlingen Gemensamt Ansvar. Medlen används till att motverka människohandel i Finland och i världens konfliktområden.

− Tiotusentals frivilliga för Gemensamt Ansvar har igen gjort ett gott arbete. Förutom de euron som har samlats in för hjälparbetet är en viktig följd att man har gett synlighet åt undangömd nöd. Med hjälp av medlen från Gemensamt Ansvar kan man stärka metoderna för identifiering av offer för människohandel och snabbare erbjuda offren hjälp och stöd, säger insamlingschefen för Gemensamt Ansvar Tapio Pajunen.

(mer…)

Gemensamt Ansvar hjälper ungdomar som löper risk för utslagning

Finländarna donerade i år 3 458 278,70 euro till insamlingen Gemensamt Ansvar. Medlen går till att förebygga utslagning bland ungdomar i Finland och Uganda.

– Jag tror att det förebyggande arbete som finansieras med dessa medel kan betyda att vi i framtiden kan spara flera miljoner euro inom barnskyddsarbetet i Finland. Framför allt undviker vi en stor mängd mänskligt lidande, säger Tapio Pajunen, insamlingschef för Gemensamt Ansvar.

(mer…)

Gemensamt Ansvar 2017 motverkar människohandel

I Finland används insamlingsmedlen år 2017 för att i samarbete med Pro-tukipiste ry, Brottsofferjouren, Flyktingrådgivningen rf och Monika-Naiset liitto ry hjälpa människor som fallit offer för människohandel.

Huvudmålet med projektet Harmaan eri sävyt är att förebygga människohandel och exploatering genom att nå ut till, identifiera och stöda människor som fallit offer för brott som människohandel och liknande verksamhet och som hamnat utanför de officiella stödsystemen.

Insamlingsmedlen används bland annat för att utveckla stödpersonsverksamheten och det uppsökande arbetet i miljöer där sårbarheten är stor och riskerna för utnyttjande betydande, stärka de anställdas kompetens när det gäller att identifiera och nå ut till offer för människohandel, erbjuda krishjälp i form av inkvartering, mat, hygien och kläder, möjliggöra användning av tolkar och sänka tröskeln för juridisk rådgivning.

I det internationella arbetet som stöds med insamlingsmedlen ligger fokus framför allt på att hjälpa unga som är bosatta i konfliktområden för att de ska kunna bygga upp ett skäligt liv och inte falla offer för människosmugglare och människohandel.

Det internationella insamlingsmålet år 2017 är Mellanöstern, där biståndsarbetet i Jordanien fokuserar på utbildning och psykosocialt stöd för syriska flyktingar i åldern 12–30 år som bor i läger och lokala samhällen. I Israel och det palestinska området stöds fredsarbetet i syfte att förbättra medieläskunnigheten och kunskapen om mänskliga rättigheter bland unga. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram.

 

Gemensamt Ansvar 2016: De unga är fosterlandets hopp

Gemensamt Ansvar 2016 bekämpar utslagning bland unga i Finland och i utvecklingsländer. De insamlade medlen går till arbetet för att förebygga utslagning. I Finland stöds de utslagningshotade ungdomarnas livskompetens och delaktighet genom scoutverksamheten, i det internationella exemplet Uganda genom yrkesutbildning för unga. Insamlingen startar söndagen den 7 februari 2016.

Uppskattningarna av antalet utslagna ungdomar i Finland varierar från några tusen till hundra tusen. Utslagning har nästan alltid sin grund i mobbning, diskriminering eller problem i familjens ekonomi.

– Utslagningen av unga är inte bara en enorm mänsklig tragedi som i värsta fall följer människan genom hela livet, utan också en allvarlig samhällsekonomisk fråga. Det är svårt och mycket dyrt att lösa komplicerade och långvariga problem hos unga. Ändå är de unga vår framtid. Om vi stöder dem vid rätt tid och på rätt plats är allt möjligt. Precis allt, säger insamlingschefen för Gemensamt Ansvar Tapio Pajunen.

– På grund av nedskärningarna i finländarnas sociala trygghet och i utvecklingssamarbetet är vårt solidariska arbete för att hjälpa nödlidande, i år särskilt de unga, viktigare än någonsin. Var och en förtjänar en grupp att höra till, en plats där man som ung tillsammans med andra får växa till en stark person, framhåller biskopen i Kuopio stift Jari Jolkkonen, som leder insamlingen Gemensamt Ansvar 2016.

I Finland är det Finlands Scouter som ser till att hjälpen som samlats via Gemensamt Ansvar går fram. Med stöd av insamlingsmedlen söker man upp ungdomar som riskerar utslagning och försöker engagera dem i scouterna, bland annat genom att ekonomiskt understöda scouthobbyn för ungdomar från fattiga familjer. Med de insamlade medlen understöds även handikappscoutingen som riktar sig till barn med funktionsnedsättningar, i första hand syn- och hörselskador, rörelsenedsättningar och utvecklingsstörningar.

Yrkesutbildning till Uganda

Ugandas befolkning är en av världens yngsta. Cirka 70 procent av befolkningen är yngre än 25 år. Möjligheterna till yrkesutbildning efter grundskolan är dock nästan obefintliga och ungdomsarbetslösheten är över 80 procent. Sysslolösheten suger in unga i en spiral av nedstämdhet och förtvivlan. I synnerhet unga flyktingar i Uganda, på flykt undan oroligheter i närområdena såsom konflikten i östra Kongo, riskerar utslagning. Många av dem är också allvarligt traumatiserade efter att ha sett sina föräldrar dödas eller själva blivit offer för våld.

På flyktinglägret Rwamwanja i västra Uganda har man nyligen byggt den enda yrkesskolan i området. Verksamheten stöds med medel från Gemensamt Ansvar. Där kan de allra mest utsatta unga flyktingarna och ugandierna få studera. I skolan kan de studera mekanik samt byggnads-, hotell- och lantbruksbranschen. I utbildningen ingår arbetspraktik där de unga får träffa sina blivande arbetsgivare. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram.

Gemensamt Ansvar är en folkrörelse för kärlek till nästan och den största årliga medborgarinsamlingen i Finland. Genom insamlingen stöds nödställda i Finland och utvecklingsländerna, oberoende av härkomst, religion och politisk övertygelse. Insamlingens beskyddare är republikens president.

Gemensamt Ansvar på tv

Republikens president öppnar insamlingen i Yle TV1 kl. 12.00. Insamlingens öppningsgudstjänst sänds direkt från Kuopio domkyrka i Yle TV1 söndagen den 7 februari 2016 kl. 10. Gemensamt Ansvar-dokumentärer om finländska och ugandiska ungdomars liv sänds på Yles kanaler våren 2016 och kan ses på webben på yhteisvastuu.fi fr.o.m. den 7 februari.

Från skygg flicka till stark ung kvinna

”Redan som 8-åring visste jag att jag vill gå med i scouterna så fort som möjligt, trots att jag inte kände någon scout sedan tidigare. Nu, över tio år senare, skulle jag när som helst vara beredd att fatta samma beslut, för den där lilla flickans beslut har jag aldrig ångrat.

Jag är säker på att jag inte hade fått uppleva så många olika saker med någon annan hobby. Jag har lärt känna många nya, fantastiska människor, tagit steget ut ur min bekvämlighetszon och lärt mig färdigheter som hjälper mig klara av vilken situation som helst. Förutom att jag sprungit omkring i ösregn över 700 kilometer hemifrån tillsammans med över 10 000 scouter och sovit i tält under sommarens värsta åskväder har jag också sjungit låten Kun tänään lähden på Tammerfors järnvägsstation med drygt tjugo personer jag träffat för första gången två dagar tidigare.

Tröstande axel, lyssnande öron

Även om jag är bekväm av mig har jag testat mina yttersta gränser genom att vandra tiotals kilometer trots hemlängtan. Jag har också överraskat mig själv genom att inte känna mig rädd eller obekväm sittande vid lägerelden på en okänd holme. Jag kände mig inte heller jäktad som jag brukar. Jag kände att jag gärna stannat längre i det ögonblicket, som om jag återfått något jag länge saknat.

Det bästa med scouterna har ändå varit de människor som jag fått sitta med på ett tak mitt i skogen för att spänt höra hockey-VM avgöras i radio, som jag legat med i en gammal buss iklädd en gul overall som assistent i en flygolycksövning, och som jag skrattat mig fördärvad med åt roliga minnen medan vi planerat liknande äventyr för framtiden. De där människorna som inte lämnat mig ensam när alla andra gjort det.

I scouterna har jag aldrig varit den ”plugghäst” eller ”tjockis” jag varit för största delen av de människor som fanns i min vardag särskilt under åren i slutet av lågstadiet och början av högstadiet.  I de värsta och mest desperata stunderna har jag funnit en tröstande axel, lyssnande öron och en hand som hjälpt mig upp från bottnen gång på gång.

I scouterna har jag varit flickan som vet vad man ska göra till exempel när man är rädd för getingar, och jag har fått förverkliga och utveckla mig själv precis som jag är utan att känna mig ett dugg sämre än någon annan. Jag har varit en av de andra – en del av gruppen. Jag har klarat, kunnat och fått göra och pröva på mer än jag annars skulle ha vågat utan att någon också i den situationen kommit och talat om för mig hur dålig jag är.

I scouterna är jag viktig

I scouterna har jag fått känna mig viktig, betydelsefull och värdefull. Jag har fått känna att det jag gör spelar en roll. När jag gick i nian och tillsammans med en vän började leda en scoutgrupp som samlades varje vecka, sju underbara tjejer, visste jag att jag tagit emot ett ansvarsfullt uppdrag. Ett uppdrag som anförtrotts just mig, eftersom man litade på att jag klarar av det. När sju par ögon väntar sig att du kan, ger råd och stödjer får du också själv lära dig att ta ansvar på ett helt nytt sätt.

Jag blev ändå inte den där modersfiguren som förutser att mjölkkartongen strax kommer att välta om hon inte flyttar undan den. Jag blev det pålitliga stöd och den trygga person som föräldrarna vågade släppa ut sina barn i skogen med för att prata, sjunga och växa upp lite varje gång vi på natten försökte få igång kaminen tillsammans för att inte behöva frysa på morgonen. Jag lärde mig att schemalägga, ta hand om andra, hantera flera saker samtidigt, vara en förebild för andra, göra mitt bästa och vara lite mera äventyrlig. Dessa färdigheter har jag haft nytta av i skolan, när jag sökt jobb och när jag arbetat i några år redan – och vem vet vad framtiden för med sig?

Vissa dagar känner jag att jag inte vet vad jag skulle göra utan scouterna. Om jag hade orkat med att bli mobbad under nästan hela grundskolan kommer jag aldrig att få veta, men stödet från mina scoutkompisar – såväl barn och vuxna som personer i samma ålder – var oersättligt då och är det fortfarande. För tillfället studerar jag i gymnasiet, och förutom mycket annat är jag också vice styrelseordförande för skolans elevkår. Jag vet att jag klarar det enbart tack vare det självförtroende och de organiserings- och problemlösningsfärdigheter jag fått genom scouterna.

Scouterna har varit ett äventyr som hjälpt mig växa som människa. Jag är glad över att kunna säga att äventyret ännu inte är över”.

Anna Enbuske

 

Anni skickar det goda vidare

20-åriga Annis scoutkarriär började redan vid sex års ålder hos vargungarna. Anni som drömmer om att jobba med unga hjälper gärna handikappscouter som behöver särskilt stöd till exempel på läger. – Jag vill hjälpa handikappscouterna för att jag vill skicka goda handlingar vidare, berättar Anni.

Hon vet av egen erfarenhet hur det känns att behöva hjälp. Hennes längd på 135 centimeter har ställt också henne inför utmaningar. På en liten ort var det ändå lätt att hänga med resten av gänget, även om Anni inte skulle ha kunnat delta i scoutverksamheten helt utan specialarrangemang. Till exempel under lägren cyklar Anni när de andra går långa sträckor.

– Jag hör ofta elaka kommentarer och förundran över min längd. Men det händer aldrig i scouterna trots att det är en fysisk hobby. Jag har varit med så länge att alla redan känner min cykel och vet varför jag behöver den. I scouterna har jag alltid fått vara helt och hållet mig själv, säger en glad Anni.

En scout är inte ensam

Scouterna var särskilt viktiga för Anni i slutet av lågstadiet. Hennes familj hade nyss flyttat, och plötsligt befann sig Anni i en situation där hon knappt hade några vänner i skolan eller i sitt bostadsområde.

– Lyckligtvis hade jag ändå så många scoutvänner att jag inte var helt ensam. Scouting är ett utmärkt sätt att få kompisar och lära känna nya människor. I scouterna har jag också blivit mera självsäker. – Till exempel på scouternas konfirmationsläger kände jag ingen i början, men har fortfarande kontakt med alla. Det ska bli härligt att träffa alla bekanta igen på storlägret Roihu sommaren 2016, berättar Anni.

Påhittighet bär långt

Anni beskriver scoutingen som ett äventyr där man får göra mycket som annars skulle förbli ogjort.

– Till exempel storlägrens programdalar med sina klätterväggar och andra aktiviteter har varit fina upplevelser. Trots utmaningarna kommer man långt med lite påhittighet och hjälp från andra! Jag har inte behövt specialarrangemang särskilt ofta, men en gång blev jag buren på ryggen när mina krafter tog slut halvvägs, berättar Anni med ett skratt.

Förutom överlevnadsfärdigheter berättar Anni att hon också fått sin positiva livsinställning från scouterna.
– Det gäller att vara fördomsfri och öppen för allt nytt! När man har en grupp som stöd och själv kommer ihåg att hjälpa andra klarar man sig alltid, säger Anni självsäkert.

Text: Laura Malinen / Finlands scouter

Anita vill jobba på hotell

– När jag gick till skolan på morgonen såg jag mamma och mina syskon för sista gången. Jag har ingen aning om var de är nu, säger 15-åriga Anita om händelserna för fyra år sedan. – Jag är utom mig av oro då jag inte vet vad som hänt mamma.

Anita som kommer från Rutshuru i Kongo var en glad skolelev. Hon tyckte om att gå i skolan och gillade särskilt franska och matematik, och hon hade många vänner. Men en dag förändrades allt.

– Vi var i skolan när lärarna plötsligt sade till oss att fly. Vi sprang med de andra eleverna och blev beskjutna. Mina vänner föll bredvid mig. Också jag blev rispad av en kula och föll till marken. När soldaterna kom spelade jag död. De märkte inte att jag var vid liv, och kastade döda kroppar på mig. Då miste jag medvetandet, berättar Anita.

Röda Korsets anställda fann Anita under likhögen och hjälpte henne till ett sjukhus. På grund av bombningar måste sjukhuset evakueras och Anita hamnade i Uganda i flyktinglägret Rwamwanja.

Under fyra års tid har hon försökt leta efter sin mamma. Utan resultat. – Jag försökte fortsätta med skolan men jag kunde inte koncentrera mig. Jag bara grät, berättar Anita. Nu bor hon i en fosterfamilj som behandlar henne väl, men som inte till exempel bekostar hennes kläder. Även om Anita gärna skulle fortsätta sin skolgång måste hon försöka hitta ett arbete för att kunna skaffa de tillbehör hon behöver. – Jag kan inte gå till skolan utan skor. Från Anitas fosterhem tar det tre timmar att gå till centrum av flyktinglägret.

Trots de upprivande upplevelserna verkar Anita vara en stark ung kvinna. Hon har en intagande glad, öppen och social personlighet. Anita berättar att hon njuter av att lyssna på musik eftersom det hjälper henne motverka stress och för bort tankarna från alla svåra minnen. Favoritartisten är Rihanna.

Nu ser livet äntligen ljusare ut. Anita har godkänts till en yrkesutbildning som inleds i flyktinglägret Rwamwanja med finansiering från Gemensamt Ansvar. Hon valde hotellbranschen som utbildningsområde. – Jag vill lära mig kundservicefärdigheter och engelska för att kunna jobba på hotell i framtiden. Mitt liv behöver en riktning och vuxen vägledning för att jag ska uppnå mina mål, säger en beslutsam Anita.

Varning för utslagning

Ingen utbildning efter grundskolan, ingen studieplats, inget jobb. Alltför många unga riskerar hamna på samhällets efterkälke.

I Finland lever, beroende på räknesättet, uppskattningsvis mellan några tusen och hundra tusen unga som klassificeras som utslagna. De vanligaste uppskattningarna rör sig kring 40 000–50 000 unga, vilket utgör cirka 6–8 procent av hela åldersklassen 15–24 år. Utslagning har nästan alltid sin grund i mobbning, diskriminering eller problem i familjens ekonomi. Också barnskyddsbeslut och användning av psykofarmaka ökar risken.

Trots att största delen av de unga finländarna mår bra är de ökande skillnaderna i ungas välbefinnande ett allvarligt problem. Problemen hopar sig hos samma ungdomar. I värsta fall leder spiralen till en fullständig och långvarig utslagning från samhället, så att den unga riskerar växa upp
till en utslagen vuxen. Ofta fortsätter problemen i samma familj över flera generationer.

Utslagningen av unga är inte bara en enorm mänsklig tragedi som i värsta fall följer människan genom hela livet, utan också en mycket allvarlig samhällsekonomisk fråga. Det är svårt och mycket dyrt att lösa komplicerade och långvariga problem hos unga. En ung människa som blir utslagen för livet har beräknats kosta samhället cirka 1,2 miljoner euro under sin livstid. Förebyggande arbete är nyckeln till bekämpningen av utslagning.

Utan utbildning, jobb och framtid

Ugandas befolkning är en av världens yngsta. Cirka 70 procent av befolkningen är yngre än 25 år. Möjligheterna till yrkesutbildning efter grundskolnivån är ändå nästan obefintliga och ungdomsarbetslösheten enorm, enligt vissa uppskattningar rentav över 80 procent.

Särskilt unga flyktingar riskerar utslagning. Förutom den otillräckliga utbildningen försvårar också bristen på språkkunskaper sysselsättningen. Sysslolösheten som fortsätter dag efter dag suger in unga i en spiral av nedstämdhet och förtvivlan. Många unga är också allvarligt traumatiserade efter att ha sett sina föräldrar dödas eller själva blivit offer för sexuellt våld.

Uganda är känt för sin öppna flyktingpolitik och landet inhyser för tillfället cirka 700 000 flyktingar. Drygt en tredjedel av dem har flytt det urskiljningslösa våldet mot civila som beväpnade grupper gör sig skyldiga till för att sprida skräck i det västra grannlandet Kongo. Bakom konflikten i östra Kongo ligger många ekonomiska orsaker, bland annat kampen om områdets oerhörda naturresurser såsom guld, diamanter och sällsynta mineraler. Denna ohyggliga kamp kännetecknas av våldtäkter, barnsoldater och barnarbete under tvång.

De flyktingar som bor i Uganda har rätt att studera, röra sig och arbeta fritt i landet. I praktiken uppfylls inte dessa rättigheter. De unga flyktingarna och fattiga ugandierna ser utbildningen som sin enda chans att uppnå ett självständigt liv och försörja sig själva.