Bettys stora hjärta

I nordvästra Kenya i området Turkana bor 16-åriga Betty Akori Lochondo som ensam tar hand om sin gamla mormor och sin 3-åriga son. – Mormor har uppfostrat mig och hon är som en mamma för mig. Min egen familj behandlade mig inte väl, säger Betty. Mormors hydda står på sned och håller nästan på att rasa ihop, men Betty försöker sitt bästa.

På morgonen tvättar hon sin son och hjälper sin mormor med morgonbestyren. Om de har något att äta förbereder Betty en liten måltid innan hon går till skolan. – Min mamma tar ibland hand om min son när jag är i skolan, men Brighton är också så fäst vid mormor att han gärna är med henne. Mormors ben bär inte längre, men kusinerna som bor i närheten hjälper mormor om dagarna med att ta hand om pojken.

– Under skolloven arbetar jag så mycket som möjligt för att kunna ta hand om min familj. Under skolåret är det svårare. Om vi inte har något så försöker jag också hitta något litet arbete om kvällarna. Jag tvättar kläder eller lagar mat åt andra människor och det får jag lite pengar för. Betty tycker om matlagning. Om hon inte skulle behöva tänka på pengar skulle hon tillreda en måltid av spagetti och höna.

Mormor Namoe Jalinga beskriver Betty som väldigt omtänksam. När den heta sanden bränner mormors fot lägger Betty sin egen sandal under den. När mormor är trött lyfter flickan henne i sina armar, hjälper henne att lägga sig ner och erbjuder vatten. Hon talar tydligt och med högre röst så att mormor ska höra bättre. En större ömhet är svår att föreställa sig.

Enligt områdets nomadtraditioner gifte sig Betty väldigt ung. Mannen behandlade henne dåligt och Betty återvände till sin mormor. – När jag fick ett barn trodde jag att jag var vuxen. Lärarna i min nuvarande skola övertalade mig ändå att återvända till skolan, säger Betty. – Jag är bara i femte klass i grundskolan, men de sa att åldern inte har någon betydelse. Huvudsaken är   att du återvänder till skolan och koncentrerar dig på att lära dig.

Det har Betty försökt göra. Mest tycker hon om matematik och eftersom hon är en effektiv elev hinner hon oftast göra läxorna redan under skoldagen på de längre rasterna.

– I skolan upplever jag att samtalen på tu man hand med de kvinnliga lärarna är det allra viktigaste. De uppmuntrar mig att försöka mitt bästa och att fortsätta skolgången så att jag ska kunna uppnå mina drömmar. I framtiden vill jag arbeta som lärare. Inne i den lutande hyddan har den lilla pojken Brighton kurat ihop sig i mormors famn.

Foto: Tatu Blomqvist / FCA