Flitiga familjefäder som offer för människohandel

De trettioåriga männen Dinh, Thanh och Nguyen arbetade på risfälten i sin hemby i Vietnam. Inkomsterna var små och familjerna levde på existensminimum.

Quan, som var hemma från samma by, arbetade i Finland på ett lantbruksföretag som ägdes av ett finländskt par. Företaget hade brist på arbetskraft och ägarna beslöt sig för att rekrytera flitiga vietnamesiska arbetare. Dihn, Thanh och Nguyen såg Quans erbjudande om arbete som en möjlighet att höja familjernas levnadsstandard och trygga barnens skolgång, och antog därför det lockande erbjudandet.

När männen kom till Finland fick de bo i en tvårummare som låg på företagets tomt. Inredningen bestod av madrasser på golvet. Quan meddelade männen att de måste betala av på sin skuld för rese- och rekryteringskostnader från sin lön, annars skulle deras familjer råka illa ut. Quan förbjöd männen att tala med någon och de log därför alltid vänligt när de träffade ortsbor. Största delen av de återstående inkomsterna skickade männen till sina familjer.

Enligt arbetsskiftslistan var arbetsdagarna åtta timmar långa, men i själva verket arbetade de 13 timmar om dagen. Paret som ägde företaget kände till de långa arbetsdagarna men var glada över sina flitiga anställda och tänkte att dessa var belåtna med att få en högre lön än de skulle få i Vietnam.

Brottsofferjouren fick ett anonymt tips om männens arbetsförhållanden. Snart infann sig polisen på platsen och anhöll Quan och företagets ägare. Polisen såg till att alla de tre männen kom med i hjälpsystemet för människohandelsoffer. Brottsofferjourens lokala verksamhetsenhet utsåg stödpersoner och ett rättsbiträde för dem.

Quan fick ett villkorligt fängelsestraff på cirka två år för människohandel och företagets ägare fick villkorliga domar för arbetsdiskriminering som kan jämföras med ocker. De dömdes till att betala betydande ersättningar till offren för uteblivna övertidsersättningar.

Thanh återvände till sin familj i Vietnam. Dinh och Nguyen fick permanenta uppehållstillstånd i Finland och arbetar på en vietnamesisk restaurang. Senare fick de också sina familjer till Finland.

Berättelsen har verklighetsbakgrund. Detaljer och personernas personuppgifterna har ändrats för att skydda deras integritet.