Från gymnastiklärare till schacktränare

34-årige Muhammad arbetade som gymnastiklärare i Syrien. Nu undervisar han barn och unga i schackspel på Kyrkans Utlandshjälps verksamhetsställe i flyktinglägret i Za’atari i Jordanien. En allvarlig skada tog den unga mannen från Syrien till Jordanien.

− Jag är hemma från Daraaområdet invid gränsen till Jordanien. Man försökte ockupera området och eftersom jag var i god form hade jag kunnat fly. Jag var redan nästan på väg när jag märkte att en grannkvinna och hennes barn behövde hjälp. Plötsligt vände en tank in mot vårt hus. Genom ett hål i väggen såg jag ett rött ljus och sedan blev allt svart, berättar Mohammad och minns att han hann tänka att nu var hans liv över.

− Jag vaknade på sjukhuset där jag sedan blev kvar sammanlagt ett halvt år. Man hade grävt fram mig ur ruinerna där jag legat med mycket svåra inre skador i nästan ett helt dygn. Trots att jag var vid liv blev rullstolen en chock.

Muhammad fick rehabilitering och kämpade sig upp på fötter igen. – Jag har inte längre så mycket energi, men detta är mitt öde. Även om jag inte längre kan undervisa i gymnastik och idrott kan jag träna mina elevers strategiska slutledningsförmåga och tålamod genom schackspel. Emellanåt ordnar lägret också schackturneringar där mästare och elever utmanar varandra.

Amal – hopp

Muhammad har gift sig i Za’atari-lägret. Han har en ettårig dotter som heter Amal, vilket betyder hopp. För närvarande bor Muhammad inte tillsammans med sin hustru men han träffar sin dotter regelbundet och sträcker vant fram nappflaskan till flickan.

− Jag ville inte lämna Syrien. Min övriga familj är fortfarande där. Det är svårt att få kontakt med dem, berättar Muhammad allvarlig. − Alltid när jag hör från dem är det någon som har dött. Tidigare övervägde Muhammad också att fly till Europa men resan från Turkiet till Grekland skulle ha kostat 5 000 dollar och det hade han inte råd med.

Han har helt enkelt varit tvungen att anpassa sig till sin svåra livssituation i flyktinglägret.– Vi måste satsa på en framtid för följande generation, säger Muhammad beslutsamt. Som lärare är han bekymrad över att de unga inte har några mål. – Frånvaron är hög och efter en paus på 2−3 år är det svårt att få ungdomarna att åter anpassa sig till normala rutiner. Sysslolöshet skapar i sin tur problem bland de unga. För att de ska ha en framtid är det viktigt att de får gå skola, fortsätter Mohammad.

− Det bästa i mitt arbete är när jag ser ett barn eller en ungdom lära sig nya färdigheter och ha nytta av dem.