Vem som helst kan hamna i en kris

Merja är en helt vanlig finländsk kvinna. Hon arbetade i vårdbranschen och levde ett gott liv med sin familj. En plötslig sjukdom och återkommande operationer berövade henne arbetsförmågan. Merjas långa äktenskap slutade i skilsmässa och hon hamnade ensam på bar backe.

Att leva på invalidpension visade sig vara oväntat svårt. − Efter de obligatoriska utgifterna kunde jag ha 1,35 euro på kontot, och det skulle jag då klara mig på en hel månad. Inte kunde jag ju leva helt utan mat.

Jag trodde aldrig att det här skulle hända mig. Som mamma är jag mest ledsen då min 18-åriga son ber mig om pengar och jag måste svara att jag inte har några pengar att ge. Då vill jag bara gråta. Ungdomarna behöver sina fickpengar, säger Merja.

Slutligen vände sig Merja till diakoniarbetet i sin församling. Hon hade inte rätt till utkomststöd och fick heller ingen annan hjälp. – Det blev min räddning. Från församlingen fick jag matkassar som hjälpte mig i de svåraste situationerna. Utan den hjälpen vet jag inte hur jag hade klarat mig. Nu har Merja fått sin ekonomi i balans. – Visst är det knappt fortfarande, men jag har lärt mig att pussla ihop det.