Den utdragna torkan skapar otrygghet i Kenya. På grund av de långvariga säkerhetsproblemen och fattigdomen skickar nomadfamiljerna i Keriodalen hellre sina barn för att valla djur nära hemmet än låter dem gå till skolan. Det beslutet har haft en dramatisk betydelse för 21-åriga Cheptoyos liv.
Fattigdom ökar våldet
Om Cheptoyo, 21, inte går för att samla hö, får hennes barn ingenting att äta. Det är ett tungt arbete att samla ved och hö, som i nordvästra Kenya fortfarande används som byggmaterial. Cheptoyo vandrar i upp till sex timmar i den stekande hettan på sina uppsamlingsrundor. Dagslönen är 10 kenyanska shilling, inte ens 0,1 euro.
– Så här ser vårt liv ut för att jag aldrig har gått i skola. När vi växte upp var boskapsskötseln den enda försörjning vi kände till, säger Cheptoyo.
Med ”vi” menar hon sig själv och sin bortgångne man. Den unga Cheptoyo är änka. Mannen dödades när han vaktade parets boskap vid floden Kerio.
Nötboskapen och kamelerna är nomadernas mest värdefulla egendom. Djurens betesmarker håller nu på att försvinna till följd av klimatförändringen. Torkan driver grannarna in på varandras marker, vilket leder till konflikter. Eftersom det dessutom finns utomstående betalande köpare för stulna djur, kan stölder leda till synnerligen rått våld. Fattigdomen driver människorna till desperata gärningar.
När Cheptoyo miste sin man och 15 nötdjur hamnade hon i misär på en dag. Det har gått drygt ett år sedan tragedin. Sonen Nangàt, åtta månader, har aldrig träffat sin pappa. 3-åriga Kalalwa hanterar med van hand familjens getter, en gåva av farfar, men hon är sannolikt för liten för att ha minnen av sin pappa.
Våldet når också barnen och de unga, när otryggheten som förvärras av hämndcirkeln får familjerna att ta sina barn ur skolan. Vissa fortsätter sin skolgång i någon annan region, men barnen i de fattigaste familjerna återvänder kanske aldrig till skolan.
Analfabetismen och avsaknaden av utbildning fråntar nomaderna möjligheten att välja andra vägar än nomadismen, som är utsatt för klimatförändringen. Till följd av fattigdomen gifts flickorna i Keriodalen bort som mycket unga. Hemgiften som barndomsfamiljen får av maken tryggar försörjningen för en tid.
Torkan är den värsta på 40 år, vilket har ökat otryggheten och fått tusentals barn och unga att avbryta sin skolgång. Målet med KUH:s projekt är att hjälpa 41 500 särskilt utsatta barn och unga tillbaka till skolan genom till exempel stödundervisning och psykosocialt stöd. Nödhjälpen används också för att stödja anskaffningen av skolmaterial, skolmat samt ordnandet av sanitetsutrymmen som särskilt beaktar flickornas behov.